Själva ordet diskus skvallrar ganska tydligt om vad hela denna idrottsgren, som sedan länge ingår i samlingsbegreppet friidrott, handlar om. Diskus är nämligen ett ord som kommer från grekiskan och som betyder skiva. Vi snackar här om en idrott som har flera tusen år på nacken och som till yttermera visso ingick som en del i de olympiska spelen som hölls i det antika Grekland.
Från allra första början var diskus, i likhet med spjut som också ingick som en del i det antika olympiska programmet, ett slags kastvapen som användes i fält. Den typ av diskus som man använde sig av på den tiden var tillverkad av sten eller brons och vägde betydligt mer än de diskusar som används i dagens friidrottstävlingar. Det krävdes med andra ord väldigt mycket mer muskelstyrka att hiva iväg en antik diskus i det gamla Grekland än vad det gör idag. Med största sannolikhet använde den antika diskuskastaren av en helt annan teknik än vad moderna diskuskastare gör. För de gamla grekerna förkroppsligade diskuskastaren en kombination av kroppslig styrka och inre frid.
I strid hade diskusen skarpslipade kanter men under fredlig tävlan var det diskusar med rundade kanter som användes. I de antika olympiska spelen fanns det ingen direkt standard som talade om hur en diskus skulle se ut. Tanken var dock att alla skulle tävla på samma villkor.
Om vi tar oss en titt på hur sporten ser ut idag så kan vi ganska snabbt konstatera att det fortfarande handlar om att kasta sin diskus så långt som det bara är möjligt, men själva kastredskapet ser ganska annorlunda ut.
En modern diskus för manliga idrottare är 22 centimeter i diameter och väger två kilo medan en diskus för kvinnliga idrottare är något mindre och lättare; 18,2 centimeter i diameter och vägandes ett kilo. En diskus av idag är tillverkad med kanter av metall och med den platta delen på ovan- och undersidan av antingen plast, gummi eller kol- alternativt glasfiber. Enligt reglementet måste en diskus vara helt slät.
När de nutida olympiska spelen startade i Aten 1896 var diskus en given del av programmet och har sedan dess varit en OS-gren. På den tiden var kvinnor bannlysta från att delta i tävlingarna. Det skulle därför komma att dröja ända till OS i Amsterdam 1928 innan en kvinna kunde koras som olympisk mästare i diskus för allra första gången.