Reglerna i diskus

Reglerna i diskus av idag skiljer sig inte särskilt mycket från de regler som tillämpades under de antika olympiska spelen i det gamla Grekland för flera tusen år sedan. Det handlar med andra ord fortfarande om att den tävlande ska kasta sin diskus så långt som det bara är möjligt. Längst kast vinner. Så har det alltid varit och så lär det förbli i diskusens värld.

Det antika idealet att diskuskastaren ska förkroppsliga en balans mellan kropp och själ är vad som gäller än idag. Det handlar nämligen fortfarande om att den tävlandes fysiska egenskaper med hjälp av ett stort mentalt fokus och finslipad teknik överförs till diskusen på ett så effektivt och kontrollerat sätt som möjligt vilket i sin förlängning därmed genererar längst kast.

Men man kan ändå komma med påståendet att dagens regelverk som omgärdar friidrotten i allmänhet och diskusen i synnerhet är betydligt mer rigoröst och detaljrikt än vad de antika reglerna var på den tiden det begav sig.

För det första kan vi nämna hur en modern diskus ska vara utformad enligt de gällande reglerna. Diskusens mått ska följa de standardiserade måtten för att kunna bli godkänd inför en tävling. De kontrolleras mycket noga innan varje tävling. Varje gång ett nytt rekordkast noteras ska diskusen som användes vid rekordkastet också kontrolleras i efterhand.

Reglerna gör gällande att alla deltagare i en diskustävling har tre försök på sig. De åtta tävlande som kastar längst i kvalomgången får sedan ytterligare tre försök. I en tredje omgång avgörs det sedan vem som vinner diskustävlingen.

Diskus är en utpräglad utomhusidrott och tävlingarna hålls därför så gott som alltid under vår och sommar. I vissa länder har man byggt upp enorma hallar med konstgräs i syfte att kunna låta utövarna få träna och tävla inomhus under årets kallare period. Detta är dock något som än så länge enbart finns i ett fåtal länder på det norra halvklotet.

Tilläggas bör att det europeiska friidrottsförbundet sedan 2001 har låtit arrangera utomhustävlingar i så kallade kastgrenar, det vill säga grenar som slägga, spjut, kula och diskus, även under vinterperioden.

Avslutningsvis kan vi sammanfatta reglerna för diskus genom att säga att det i grund och botten fortfarande är de grundregler som var rådande under de olympiska spelen i det antika Grekland som gäller när dagens atleter greppar sin diskus för att med hjälp av teknik och råstyrka kastar iväg den så långt som det bara är möjligt i sin strävan efter att vinna tävlingen.